Tack!

Vi i LumparLab Teaterförening och projektet ”Jag lever än!” vill tacka alla er som har besökt utställningen ”Jag lever än – livet som jag minns det” och ni som kom på en eller två av de sex föreställningar som vi spelade i helgen. Det har varit mycket givande för oss att kunna dela dessa berättelser med er. Utställningen är fortsatt öppen och på ett ljudspår kan ni lyssna till musik och berättelser.

Vi fortsätter – på återseende.

Foto: Marcus Boman

Regissören Camilla Van Der Meer Söderbergs tankar kring föreställningen ”Jag lever än – livet som jag minns det”

”Jag känner mig priviligerad över att ha fått det här uppdraget. Att ta sig an ett dokumentärt material som regissör är en delikat uppgift som kräver ansvar, ödmjukhet och tillit. Min intention är att vår gestaltning och tolkning ska vara så nära och närvarande de autentiska berättelserna som möjligt. Som regissör för föreställningen ”Jag lever än” vill jag ge röst till de bortglömda berättelserna i vår tid från de som kan berätta om ett levt liv och genom det spegla vår samtid. Jag hoppas och tror att ”Jag lever än” ska beröra alla åldrar och bygga förståelse och nyfikenhet för människans olika åldrar och historier. Skådespelaren Grete Sneltvedt kommer att vara de äldres röst och kropp på scenen. De inspelade berättelserna med musik ingår i utställningen ”Jag lever än – livet som jag minns det” som en del i allkonstverket.”

Boka plats till föreställningen genom info@museum.ax eller ring 018 25426

Lördag 19 juni
13:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita
14:30 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur
16:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita

Söndag 20 juni
13:00 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur
14:30 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita
16:00 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur

På bild: Greta Helena Sundström och Grete Sneltvedt.

Föreställningar på muséet

Idag var det premiär för föreställningarna, där skådespelare Grete Sneltvedt gestaltar de 12 livsberättelserna genom rörelse, sång och berättande tillsammans med Greta Helena Sundström på dragspel.

Följande tider gällerImorgon 13 juni13:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita 14:30 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur16:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita Lördag 19 juni13:00 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur14:30 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita 16:00 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och AldurSöndag 20 juni 13:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita 14:30 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur16:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita

Föreställningarna hålls endast på lördag och söndag 12-13 juni samt 19-20 juni, kl 13:00/14:30/16:00.

Varje föreställning innehåller sex livsberättelser. Föreställningen är gratis och ingår i museets vanliga entrébiljett. Det finns begränsade platser till varje föreställning och man bör boka genom att ringa eller maila museet på info@museum.ax eller +18 25426.

Följande tider gäller:

13:e juni:

13:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita
14:30 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur
16:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita Lördag

19:e juni:

13:00 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur
14:30 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita
16:00 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur

20:e juni:

13:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita
14:30 Maj-Lis, Karl-August, Birgit, Leif, Sara och Aldur
16:00 Edgar, Sara, Bertil, Hildi, Jörgen och Carita

Fotografen om projektet

När Grete frågade om jag var intresserad att fotografera deltagarna i ”Jag lever än” behövdes verkligen ingen betänketid. Jag har alltid älskat att fotografera människor och redan som elvaåring gjorde jag ett liknande projekt i min hemby på Vårdö. Det kändes som att återvända till grunden för hela mitt fotograferande. Det var alltså med stor iver jag inledde fotograferingen en mulen förmiddag i början av januari 2020. Det svaga ljus som trängde in genom fönstret ställde stora krav på både fotograf och utrustning men den ålderdomliga miljön och framför allt mötet var en fantastisk upplevelse. Kan ett projekt inledas bättre! De flesta fotograferingarna var dock planerade att göras på Kapellagården. Även om lägenheterna var inredda med egna möbler var saknaden till det egna hemmet ofta stor. Vi beslöt därför, då det gavs möjlighet, att istället vänta till sommaren och göra fotograferingarna i de egna hemmiljöerna. Miljöer som på ett fantastiskt men naturligt och logiskt sätt blandar alla stilar från sent 1800-tal till 1970-tal. Tider då man började tillverka möbler för några års användning i stället för många generationers bruk. Miljöer med minnen och trygghet. Deras iver men framför allt ljuset i deras ögon blev ett oförglömligt ögonblick.

Jag har låtit vars och ens personlighet styra bildens utformning och försökt framställa dem så naturligt och ärligt som möjligt. Jag hoppas bilderna kan förmedla något av den entusiasm och värme men också allvar jag kände under mötet.

Marcus Boman som hänger upp ett fotografi på en av berättarna, Hildi Sofia Andersson.

Författaren om berättelserna

Förra veckan fick personerna som delat sina berättelser varsin kopia av sina porträtt samt boken levererat till dem. Det firades med en skål!

Författaren Leo Löthman delar med sig av några ord och tankar kring berättelserna:

Till slut hade vi boken med tolv berättelser klar och åkte en runda för att ge den till de viktigaste personerna i sammanhanget: Till berättarna själva.

Vi kom till henne som hade legat gömd i vinterskogen medan bombplanen flög in över hemmet. Hon hade legat där och oroat sig för tvåårige lillebror som lämnats ensam i det mörklagda huset. Det gick bra den gången, men om sommaren hittade hon honom sedan liggande på sjöbottnen sedan hon för ett ögonblick hade ägnat sig åt annat. Hon fick upp honom vid liv och kånkade sedan hem honom och ytterligare ett syskon – en på magen och en på ryggen. Hon var tolv år gammal; man fick ta ansvar tidigt.

Pojkarna gick till sjöss vid mycket unga år. En man berättar i boken om hur de fick slut på kolet i sitt ångfartyg och hamnade på drift in mot den sovjetiska kusten där kustbevakningen inväntade dem. De blev rädda, men löste situationen; började fira ner av däckslasten genom en ventilationslucka och eldade med den så de fick upp hjälpligt ångtryck och kunde ta sig mot Hangö med tre knops fart. Lyckligtvis gick de i propslast.

En annan fick sin ena hand bortskjuten vid ett vådaskott, men lät sömma ett slags handske för armstumpen med en krok att haka fast geväret vid så att jakten kunde fortsätta. Viltet var ett viktigt komplement i hushållningen.

Men det fanns också kärlek. Vi kommer till en kvinna som har berättat om hur hon träffade sin blivande make som sextonåring: ”Nä – neheiij -int va de nån kärlek vid första ögonkastet – men sen blev de ju så att …” Ja, det blev så att de flyttade ihop innan de hunnit gifta sig. ”Jag tror väl att de va omoraliskt” noterar hon, och så berättar hon om ett långt liv tillsammans, fyllt av arbete och gemenskap. Ingen direkt kärlekspoesi uttryckt i ord men desto mer i själva livsföringen tillsammans.

Vi kommer till mannen som senare i livet hade god nytta av insikter han fick då han kämpade en vinterkväll ensam i en isvak och kvinnan som tog sig igenom två svåra förlossningsdepressioner och senare blev så skicklig jägare att hennes skytte lovordades i en svensk jakttidsskrift. Ja det var krut i folket och det behövdes i liv av hårt arbete och ibland materiell knapphet. På något sätt tycks de också ha orkat och hunnit med mycket musik, dans, kärlek och upptåg.

Vi kom även till jordbrukaren som hade lagt sin knappa fritid på boklig bildning och i boken beskriver sina teologiska dispyter med kyrkoherden, medan han extraknäcker som gravgrävare.

Vi fick träffa en färgstark skara på vår bokrunda; det ryms många personligheter i en liten kommun och det här var bara några axplock ur deras berättelser.

På bild: Några av de medverkade från Lumparland. På bild syns även författare Leo Löthman och skådespelare Grete Sneltvedt